Pontiac 1959: året då Wide Track föddes

En ny Pontiac för en ny tid

1959 var ett viktigt år för Pontiac. Efter ett svagt försäljningsår 1958 fick hela modellprogrammet en ny kaross med större glasytor, lägre taklinje och ett mer utsträckt utseende. Formspråket togs fram under GM:s designchef Bill Mitchell och blev betydligt mer radikalt än året innan. [1]

Det mest utmärkande var fronten med två separata grillöppningar, dubbla strålkastare och en V-formad huv. Bakskärmarna avslutades med fenor, men karossens linjer var renare och lägre än på många av de mest extrema 1950-talsbilarna. Pontiac använde också nya, bredare bakljus och olika detaljer för att skilja Catalina, Star Chief och Bonneville åt. [1]

Den nya karossen gjorde samtidigt ett gammalt problem tydligt. Pontiac-chefen Semon “Bunkie” Knudsen ansåg att den bredare bilen såg fel ut på det tidigare chassit. Lösningen blev att flytta ut hjulen och öka spårvidden med ungefär fem tum. Resultatet marknadsfördes som Wide Track, ett uttryck som skulle följa Pontiac under många år. [1]

Modellserier och karosser

Pontiacs fullstora program var uppdelat i tre modellserier. Catalina var instegsserien, Star Chief låg steget över och Bonneville var prestigeversionen. Modellnamnet Catalina hade tidigare använts för en karosstyp, men från 1959 var det namnet på en hel serie. [1]

Catalina fanns som tvådörrars Sport Sedan, tvådörrars Sport Coupe hardtop, fyradörrars sedan, fyradörrars Vista hardtop, cabriolet samt sex- och niositsig Safari-kombi. Catalina byggdes på den kortare 121-tums hjulbasen, medan kombimodellerna hade en något annorlunda hjulbaslösning. [1]

Star Chief använde den längre 124-tums hjulbasen. Serien erbjöds som tvådörrars Sport Sedan, fyradörrars sedan och fyradörrars Vista hardtop. Den hade mer standardutrustning än Catalina, bland annat elektrisk klocka, finare hjulkapslar och mer påkostad inredning. [1]

Bonneville var den dyraste serien. Den fanns som tvådörrars Sport Coupe, fyradörrars hardtop, cabriolet och Custom Safari-kombi. Bonneville hade bland annat stoppad instrumentpanel, mjukare baksäteskuddar, särskilda emblem och fler detaljer i kupén. [1]

Motorer och prestanda

1959 års Pontiac använde en ny 389-kubiktums V8, motsvarande cirka 6,4 liter. Motorn hade fått större slagvolym genom längre slaglängd och erbjöds med olika kompressioner, förgasare och effektnivåer. [1]

Det enklaste 389-alternativet hade tvåportsförgasare och 215 hk, medan andra tvåportsversioner gav 245 eller 280 hk beroende på utförande och växellåda. En fyrportsmotor på 300 hk var standard i Bonneville. [1]

För den som ville ha mer effekt fanns Tri-Power, alltså tre tvåportsförgasare. Den vanliga Tri-Power-motorn gav 315 hk och kunde beställas till alla modellserier. De starkaste fabriksalternativen nådde 345 hk. [1]

Det är värt att notera att 1959 års Pontiac-program inte använde en rak sexa som instegsmotor. Fullstora Pontiac-bilar hade V8 som standard. [1]

Växellådor och Wide Track

Pontiac erbjöd både treväxlad manuell låda och automatlådan Hydra-Matic. Beroende på motor och modell kunde bilen beställas med olika utväxlingar och utrustningsnivåer. Bonneville riktade sig tydligt mot köpare som ville ha en bekväm och påkostad bil, medan enklare Catalina-versioner kunde beställas mer spartanskt. [1]

Wide Track handlade inte bara om reklam. Pontiac ökade spårvidden till ungefär 63,7 tum fram och 64,0 tum bak. Hjulen placerades längre ut mot karossens sidor, vilket gav bilen ett bredare utseende och bidrog till att den nya karossen såg mer stabil ut på vägen. [1]

För 1959 blev Wide Track ett centralt marknadsföringsbegrepp. Pontiac använde det för att skilja sina bilar från konkurrenterna och för att framhäva den nya proportionen mellan kaross och hjul. [1]

Produktion och hur ovanlig är den i Sverige?

Pontiac byggde totalt 382 940 bilar under modellåret 1959. Det var en kraftig ökning från 1958 års 216 982 exemplar och visade att märket hade fått tillbaka köparnas intresse. Hela Pontiac-programmet utsågs dessutom till Car of the Year av Motor Trend. [1]

Bland enskilda karosser byggdes 14 515 Catalina-cabrioleter och 11 426 Bonneville-cabrioleter. De siffrorna gäller respektive kaross, inte hela modellserien. [1]

I Sverige visar Car.info 91 registrerade Pontiac Bonneville av 1959 års andra generation. För Catalina visar databasen 137 registrerade bilar av första generationen 1959 till 1960. Catalina-siffran omfattar alltså både 1959 och 1960 och ska inte läsas som ett exakt antal för endast årsmodell 1959. [2] [3]

Car.info:s Star Chief-gruppering omfattar också flera årsmodeller. Därför bör man inte ange en exakt svensk siffra för 1959 års Star Chief utan att först filtrera fram rätt modellår i registerunderlaget. Registertalen gäller dessutom registrerade fordon, inte automatiskt påställda eller körklara bilar. [2] [3]

Roliga fakta

• Wide Track blev ett långlivat begrepp. Pontiac använde namnet för 1959 års bredare hjulställning och fortsatte att bygga mycket av sin identitet kring uttrycket under 1960-talet. [1]
• Pontiac hade tre olika nivåer. Catalina, Star Chief och Bonneville såg ut att höra ihop, men de hade olika hjulbaser, utrustning och prisnivåer. [1]
• 389 V8 fanns i många versioner. Samma grundmotor kunde ge allt från 215 hk till 345 hk beroende på förgasare, kompression och övrig motorteknik. [1]
• Tri-Power betydde tre förgasare. Det var inte tre separata motorer, utan tre tvåportsförgasare monterade på samma V8. Systemet gav 315 hk i 1959 års Pontiac. [1]
• Niositsiga Safari-kombin hade en bakåtvänd tredje sätesrad. Den kunde fällas undan när bilen behövde mer lastutrymme. [1]
• Pontiac byggde en pickup-prototyp. Den baserades på Catalina och hade en form som påminde om en tidig Chevrolet El Camino, men gick aldrig i serieproduktion. [1]
• Bonneville-cabben var exklusiv redan som ny. Den kostade mer än de flesta andra Pontiac-modeller och byggdes i betydligt färre exemplar än de vanliga fyradörrarsbilarna. [1]

Vad kostade den då och vad kostar den nu?

En Pontiac 1959 kostade mellan ungefär 2 700 och 3 500 dollar som ny beroende på modell och kaross. Bonneville-cabrioleten hade ett amerikanskt grundpris på 3 478 dollar. Omräknat med en grov köpkraftsjämförelse motsvarar det cirka 400 000 kronor i 2026 års penningvärde. [4]

I Sverige visar två dokumenterade Jalopy-annonser en Bonneville från 1959 för 369 000 kronor och en Star Chief från samma år för 269 000 kronor. Det är annonserade eller begärda priser, inte ett fast marknadsvärde. Skick, originalitet, motoralternativ och dokumentation påverkar priset kraftigt. [6]